Jag har änsålänge inte fått en enda kommentar på något inlägg i min blogg :(

Kanske finns det inget som behöver kommenteras men ändå...

Jag söker människor som kanske har sin vardag som jag, kämpande ensamstående mamma!

Föräldrar som har barn som gör både uppror å får utbrott, som står som jag, ett frågetecken då man ska försöka både förstå samt försöka göra det bra..

Någon som pluggar å våndas i allt läsande, skrivande å allt annat som hör pluggandet till!!
Jag sliter mitt hår jämt!!!  (ärligt, är orolig att jag ska börja få en kal fläck!!)

Fast jag är bara glad att jag hittat ett sätt att dämpa mina tankar med.. Att skriva här om alltmöjligt som händer i livet är ett skönt sätt att avreagera sig på.. Måste ju inte bara handla om alla dåligheter eller våndor jag har utan om allt som händer och som jag lixom vill tala om för någon :)

Att leva ensam är inte alltid lätt, man sitter allt som oftast ensam på kvällarna och har ingen att prata om "ingenting" med.. Heller ingen att prata om viktiga saker som hänt, eller tråkiga, eller roliga för den delen!

Jag har UNDERBARA vänner och två föräldrar som är GULD! Så det är inte synd om mig på något sätt!
Och jag trivs med mitt liv :) Har världens finaste dotter som är mitt allt!!!
Men ibland saknar jag någon att faktiskt dela det med..

Nu kommer Tindris hem vilken minut som helst och då ska vi ha lite myyyys :)
Behöver kramas känner jag :))